En berättelse av HC Andersen

Det var en gång en kejsare som bodde i ett palats som var gjort av porslin. Kejsaren hade även en trädgård som han själv inte visste var den tog slut.
Det skrevs många berättelser och dikter om kejsarens trädgård.
’’Men de bästa var ändå Näktergalen’’ stod det skrivet.

Jag har aldrig hört talas om den där Näktergalen, sa kejsaren.
Han sa åt sin kavaljer att fånga Näktergalen. Men kavaljer hittade den inte, han letade genom hela palatset men hittade den aldrig.
Kavaljer gick tillbaka till kejsaren och sa att han inte hitta den, och då skickade kejsaren ut alla sina betjänter att leta efter Näktergalen och fånga den.
De frågade i hela palatset men när dom kom in till köket och frågade efter den så sa en liten flicka att hon visste var den fanns.
De frågade om hon kunde visa och det kunde hon.
De gick ut i trädgården och då började Näktergalen att sjunga.

"Hör", sa den lilla pigan. "Den sitter uppe i trädet på en gren".

- "Är det möjligt!" Sade kavaljeren. "Sådan hade jag faktiskt inte tänkt mig den!".

Pigan frågade Näktergalen om den kan sjunga för kejsaren och det kunde den göra.
Så Näktergalen följde med dom tillbaka till palatset.
När dom kom tillbaka till palatset så hade man ställt upp en pinne där kejsaren satt.
Näktergalen satte sig på pinnen och började sjunga.
Alla där inne fick tårar i ögonen för att det var så ljuvligt och kejsaren fick också tårar i ögonen.
Och då sjöng Näktergalen bara ännu vackrare.
Kejsaren blev så glad att han sa att Näktergalen skulle ha kejsarens guldtoffel om halsen, Men Näktergalen tackade nej till det.

-"Jag har sett tårar i kejsarens ögon, det var den största skatt jag kunde få!" En kejsares tårar har en förunderlig makt!

Näktergalen hade gjort en stor succé. Nu skulle Näktergalen stanna i palatset i en bur och två promenader om dagen och en om natten.

En dag kom ett paket till kejsaren, utanpå stod det skrivet :NÄKTERGALEN:, i paketet låg en konstgjord Näktergal som liknade den levande, men denhär hade diamanter, rubiner och safirer.
Och om man skruvade på den så kunde den sjunga ett stycke som den värkliga Näktergalen sjöng.
Kejsaren ville att fåglarna skulle sjunga tillsammans.
Men den värkliga Näktergalen sjöng inte, utan bara den konstgjorda.
Den konstgjorda sjöng så bra att dom inte märkte att den riktiga flög iväg.

Kejsaren ville nu bara höra den konstgjorda Näktergalen.
Men en dag blev kejsaren svårt sjuk.
Kejsaren var inte död ännu. Han låg i sin säng och var stel och blek. Kavaljeren trodde att han var död.
Kejsaren såg döden sitta på hans bröst, Han hade tagit kejsarens guldkrona och guld sabel och hade på sig det.
Kejsaren försökte ropa på Näktergalen, men det lätt bara som ett litet pip.
Men kejsaren fick se Näktergalen sitta på en gren utanför hans fönster.

"Jag ska sjunga för dig, men en sak måste du lova mig’’

"Allt", sa kejsaren

"En enda sak! Berätta inte för någon att du har en liten fågel som tallar om allting för dig, så kommer allt att bli ännu bättre!’’

Sen flög den bort. När tjänarna kom in för att se till den döde kejsaren.
Jo tack, där stod kejsaren och sa "God morgon mina herrar!"

SLUT!!!!
Av Linnéa.J och Emelie