Poesi intro på biblioteket.

Hittat i NA:s nätupplaga idag....spår av H.C. Andersen.

Kejsarens
nya kläder
Örebro
Engelbrektsstatyn på Stortorget har smyckats med nya kläder. Han föreställer nu Amadeus.

Det är Länsteatern som ligger bakom utstyrseln. Engelbrekt ska på detta sätt marknadsföra teateruppsättningen av Amadeus med komikern
Nour El-Refai i huvudrollen. (NA)

Kejsarens nya kläder

Det var en kejsare som var jätteförtjust i sina kläder så att han la sina pengar bara på kläder. En gång så kom två bedragare och de påstod att de kan väva det vackraste tyg och mönstret vore någonting ovanligt vackert om tyget vore osynligt. Är den människan dum i huvudet? Kejsaren ville att de skulle väva kläder till honom. Kejsaren skickade en man dit för att kolla hur tyget såg ut. Han gick dit. Han såg inte tyget men han sa att det är det vackraste tyget han har sett, sa han till kejsaren. Kejsaren gav de pengar. Nästa dag skulle han visa upp sig. Han tog på sig kläderna. Han visade sig för sina män. Alla sa att det var den vackraste dom har någonsin sätt. Sedan skulle han visa sig upp för folket. Alla såg att han var naken, men ingen sa det. Alla klappar och säger att det är fint. Men då sa en liten kille att han var naken. Sen sa fler det. Sedan sa alla det. Kejsaren skämdes och bedragarna hade rymt.
Eman Raof

Biblioteksbesök på fredag

Kom ihåg att ta med lånekort samt att var beredd att låna flera böcker för att läsa hemma och i skolan.

Stor-Klas och Lill-Klas

Det var en gång två killar som hette Stor-Klas och Lill-Klas. Lill-Klas brukade få sköta om Stor-Klas fem hästar. När man hade fem hästar förr i tiden trodde folk att man hade mycket pengar men Lill-Klas hade bara en häst och hade inte så mycket pengar. Så när Lill-Klas var ute och gick med alla fem hästar då trodde alla att det var hans hästar. Då sa Lill-Klas. ”Hopp alla mina hästar”. Men om han sa det mer gånger så skulle Stor-Klas slå hans enda häst på pannan så den dog. Men Lill-Klas brydde sig inte och sa det många gånger så stor- Klas slog hans på pannan så den ramlade ner på backen och dog. Lill-Klas blev jätteledsen och tog hem hästen och skar bort skinnet. Sen gav han sig iväg från Stor-Klas. Han kom fram till ett hus med en lada bredvid. Han knackade på och frågade om han fick sova hos dem men det fick han inte. Berättelsen slutar med att Lill-Klas lurar Stor-Klas. Lill-Klas sa om han hoppar ner i ån så kommer det en jungfru och ger honom ett djur. Så Stor-Klas hoppade ner i en säck och så puttade Lill-Klas ner honom i vattnet. Men där var det bara massa vassa stenar och så drunknade de. Det var så det gick till när Lill-Klas lurade Stor-Klas till döden.
Pontus Borehed 7A

Den fula ankungen

Den fula ankungen är en saga av HC. Andersen.
Han kom sent ut ur ägget. Alla andra var fina förutom honom. Han blev mobbad av alla på gården. Han blev jätteledsen och rymde från gården. Han hittade två fina vildgäss. Vildgässen sa att han var ful men det gjorde ingenting och så sa de ¨bara du inte gifter in dig i vår släkt¨. Två jägare sköt mot dem, de släppte hundarna och en hund kom rakt i ansiktet på den fula ankungen. Den bara kollade på honom och sen stack den som om han inte fanns. Den fula ankungen fortsatte sin resa. Efter ett tag så blev det ju vinter och den fula ankungen frös fast i vattnet. En bonde hitta honom och tog med honom till sin gård. Men han drog där ifrån. Sen hittade han några svanar och kollade i vattnet och såg att han också var en svan. Barnen tyckte att han var den finaste svanen av de alla. Och det är slutet på den fula ankungen. SLUT
Erik Fahlén och Sebestian MÖ 7a

Den Elake Gossen

Det var en god diktare som satt inne i sitt varma hus medans det regnade väldigt mycket. Sen började det banka på dörren, det var en liten gosse som var naken som stod där. Gossen hade bara en pilbåge. Diktaren sa att pilbågen var trasig, men gossen sa att den fungerade fint och sköt den gode diktaren rakt i hjärtat. Diktaren sa till alla barn att gossen var ond. Barnen försökte hålla sig undan, men han lurade dem. Tydligen så har min mamma, pappa och farmor blivit skjutna. Gossen hette Amor, han är en kärleksgud som sköt kärlekspilar.

Joel Felldin 7A
6/9 2011

H.C Andersen

Tummelisa.

Den här berättelsen börjar med att en fru vill ha ett litet barn men vet inte vart hon ska få det ifrån. Men hon får ett frö av en häxa som blir en tulpan med en liten flicka i.

Berättelsen fortsätter med att en groda rövade bort henne när hon sover.
Grodan sätter henne på ett näckrosblad så hon inte kan fly.
Fiskarna hjälpte henne så hon kunde flyta iväg.
Sen så kommer en ollonborre och tog henne och flög upp i ett träd.
Ollonborrarna gillade inte henne så de kastade iväg henne.

Efter det så bodde hon ensam ute i skogen. Hon flätade en säng av grässtrån som hon satte under ett blad.
Och sommar blev till höst och höst till vinter och bladet hon sov under krullade ihop sig.

Berättelsen slutar med att tummelisa räddade en svala och flög iväg till ett varmare land, där hon träffar en liten kille som hon gifter sig med.
Slut!!!

Sebastian och Viktor

Den fula ankungen.
Den fula ankungen är en saga av HC. Andersen.
Han kom sent ut ur ägget. Alla andra var fina förutom honom. Han blev mobbad av alla på gården. Han blev jätteledsen och rymde från gården. Han hittade två fina vildgäss. Vildgässen sa att han var ful men det gjorde ingenting och så sa de ¨bara du inte gifter in dig i vår släkt¨. Två jägare och skött mot dem, de släppte hundarna och en hund kom rakt i ansiktet på den fula ankungen. Den bara kollade på honom och sen stack den som han inte fanns. Den fula ankungen fortsatte sin resa. Efter ett tag så blev det ju vinter och den fula ankungen frös fast i vattnet. En bonde hitta honom och tog med honom till sin gård. Men han drog där ifrån. Sen hitta han några svanar och kolla i vattnet och såg att han också var en svan. Barnen tyckte att han var den finaste svanen av de alla. Och det är slutet på den fula ankungen. SLUT



Erik Fahlén och Sebestian MÖ 7a

En berättelse av HC Andersen

Det var en gång en kejsare som bodde i ett palats som var gjort av porslin. Kejsaren hade även en trädgård som han själv inte visste var den tog slut.
Det skrevs många berättelser och dikter om kejsarens trädgård.
’’Men de bästa var ändå Näktergalen’’ stod det skrivet.

Jag har aldrig hört talas om den där Näktergalen, sa kejsaren.
Han sa åt sin kavaljer att fånga Näktergalen. Men kavaljer hittade den inte, han letade genom hela palatset men hittade den aldrig.
Kavaljer gick tillbaka till kejsaren och sa att han inte hitta den, och då skickade kejsaren ut alla sina betjänter att leta efter Näktergalen och fånga den.
De frågade i hela palatset men när dom kom in till köket och frågade efter den så sa en liten flicka att hon visste var den fanns.
De frågade om hon kunde visa och det kunde hon.
De gick ut i trädgården och då började Näktergalen att sjunga.

"Hör", sa den lilla pigan. "Den sitter uppe i trädet på en gren".

- "Är det möjligt!" Sade kavaljeren. "Sådan hade jag faktiskt inte tänkt mig den!".

Pigan frågade Näktergalen om den kan sjunga för kejsaren och det kunde den göra.
Så Näktergalen följde med dom tillbaka till palatset.
När dom kom tillbaka till palatset så hade man ställt upp en pinne där kejsaren satt.
Näktergalen satte sig på pinnen och började sjunga.
Alla där inne fick tårar i ögonen för att det var så ljuvligt och kejsaren fick också tårar i ögonen.
Och då sjöng Näktergalen bara ännu vackrare.
Kejsaren blev så glad att han sa att Näktergalen skulle ha kejsarens guldtoffel om halsen, Men Näktergalen tackade nej till det.

-"Jag har sett tårar i kejsarens ögon, det var den största skatt jag kunde få!" En kejsares tårar har en förunderlig makt!

Näktergalen hade gjort en stor succé. Nu skulle Näktergalen stanna i palatset i en bur och två promenader om dagen och en om natten.

En dag kom ett paket till kejsaren, utanpå stod det skrivet :NÄKTERGALEN:, i paketet låg en konstgjord Näktergal som liknade den levande, men denhär hade diamanter, rubiner och safirer.
Och om man skruvade på den så kunde den sjunga ett stycke som den värkliga Näktergalen sjöng.
Kejsaren ville att fåglarna skulle sjunga tillsammans.
Men den värkliga Näktergalen sjöng inte, utan bara den konstgjorda.
Den konstgjorda sjöng så bra att dom inte märkte att den riktiga flög iväg.

Kejsaren ville nu bara höra den konstgjorda Näktergalen.
Men en dag blev kejsaren svårt sjuk.
Kejsaren var inte död ännu. Han låg i sin säng och var stel och blek. Kavaljeren trodde att han var död.
Kejsaren såg döden sitta på hans bröst, Han hade tagit kejsarens guldkrona och guld sabel och hade på sig det.
Kejsaren försökte ropa på Näktergalen, men det lätt bara som ett litet pip.
Men kejsaren fick se Näktergalen sitta på en gren utanför hans fönster.

"Jag ska sjunga för dig, men en sak måste du lova mig’’

"Allt", sa kejsaren

"En enda sak! Berätta inte för någon att du har en liten fågel som tallar om allting för dig, så kommer allt att bli ännu bättre!’’

Sen flög den bort. När tjänarna kom in för att se till den döde kejsaren.
Jo tack, där stod kejsaren och sa "God morgon mina herrar!"

SLUT!!!!
Av Linnéa.J och Emelie

HC Andersen

Kejsarens nya kläder


Kejsaren nya kläder är gjord av HC Andersen, 1837.
Den handlar om en rik kejsare som älskade kläder, han vill köpa de finaste kläderna i världen.
Varje dag kom flera människor till hans stora slott. En dag kom två bedragare. De sa att de skulle väva de allra vackraste tyg man kunde tänka sig. Han gav de två bedragarna pengar och sen började de väva. Kejsaren skulle gärna veta hur långt de kommit med tyget. Men han var lite nervös så han skickade dit sin hederlige minister för att titta på tyget. Men ministern såg inget tyg i vävstolarna. Men han sa ingenting till kejsaren. För att bedragarna hade sagt att om man inte såg tyget så var man dum. Så han sa både till bedragarna och kejsaren att tyget var fantastiskt fint. För varje dag som gick krävde bidragarna mer silke och guld tråd för att fortsätta göra tyger. Men de tog allting själva. Ur vävstolarna kom det inget tyg, de satt bara där och låtsades att de satt och vävde de allra finaste tyget man kunde hitta. Kejsaren som inte visste att de inte vävde något tyg skickade dit en annan duktig minister för att titta på tyget. Men han såg inte heller tyget, men sa till kejsaren och bedragarna att tyget var de vackraste han någonsin sett för att han inte ville verkar vara dum. En dag gick kejsaren dit för att titta på sitt tyg, men han såg inte heller någonting, men sa att de var ett fantastiskt mönster.
Nästa dag tog kejsaren på sig sina nya kläder och gick ut för att visa invånarna i staden.
Plötsligt ropar en liten pojke att han är naken och då börja alla på hela troget ropa att han inte hade några kläder på sig.
Slut!


Av: Wilma Moberg och Nathalie Persson.

HC Andersen

Prinsessan på ärten
Det var en gång en prins som letade efter en prinsessa. Han reste runt för att
hitta en prinsessa, men det var alltid
något som inte stämde med dem.
Han ville verkligen ha en riktig
Prinsessa, sa han.
Det var en dag det regnade, blixtrade och åskade, då ringde någon på dörren.
Det var en prinsessa som var genomblöt
och undrade ifall hon fick sova där.
Den gamla drottningen lyfte bort alla
sängkläder. Och sen la en ärta i botten av sängen. Och så la hon 20 madrasser på ärten,
Och 20 ejderdunsdynor på madrasserna.
På morgonen frågade Drottningen hur hon hade sovit. Prinsessan sa att hon hade ont och undrade om hon hade sovit på något hårt.
Då förstod alla att det var en prinsessa för
hon känt ärten.
Prinsen tog henne till sin hustru.

Slut!
Chris